deppinlägg

Jag bara måste skriva av mig en smula. Är besviken, kanske på mig själv som inte klarar av att vara i skolan, ha samma kontakt med vänner som tidigare? Klart att inte de hör av sig på samma sätt nu som tidigare, de har inte jag gjort heller. Har inte haft orken. Blir besviken och ledsen på mig själv när jag inte kan göra allt som alla andra kan. Att sitta hemma och tänka på allt som jag hade kunnat göra som vännerna gör för stunden. Vissa stunder känner man sig ensammast i världen pga allt. Jag har gråtit och jag har gråtit över mitt mående för att jag inte klarar, känner mig värdelös. Det är inget jag styr över direkt. Vissa kanske tror att jag inte är intresserad bara för att jag är sjuk, men de glädjer faktiskt att bli tillfrågad om att göra saker. Man känner sig ihågkommen dessa gånger.
Men just nu känner jag mig helt knäckt. Känns som om livet rasat samman. Kanske bara en känsla, som så många gånger tidigare...